Populism är ett sätt att göra politik där ledare delar upp samhället i två grupper: "det vanliga folket" och "den korrupta eliten". Ordet kommer från latinets "populus" som betyder folk. En populistisk politiker påstår sig ofta vara den enda som verkligen förstår och kan tala för folket. Det finns tre huvuddrag som kännetecknar populism. För det första delar populister upp världen i "vi och dom", där folket framställs som en enda grupp med samma åsikter och där alla som inte håller med kallas elit eller folkfiender. För det andra finns en stark misstro mot experter och samhällets institutioner - universitet kallas världsfrånvända, kritiska medier anklagas för "fake news" och domstolar som dömer "fel" beskylls för att vara partiska. Det tredje kännetecknet är fokus på en stark ledare som säger sig veta vad "folket egentligen vill" och som ser demokratiska processer och kompromisser som onödiga hinder. Populism har funnits i många länder genom historien. I Latinamerika på 1950-talet lovade populistiska ledare att hjälpa fattiga mot rika eliter. I dagens Europa finns populistiska partier som säger sig skydda "vanliga människor" mot invandring och EU. När en populistisk ledare säger "Vi ska dränera träsket!" låter det kanske bra - ingen vill ha korruption. Men ofta betyder det i praktiken att ledaren vill bli av med demokratiska kontroller och ersätta tjänstemän med personer som är lojala mot just den ledaren istället för lagen. Det är viktigt att förstå att populism inte är samma sak som att vilja förändra samhället eller kritisera makthavare. Det som gör något populistiskt är sättet att dela upp världen i "det goda folket" mot "den onda eliten" och påståendet att bara populisten kan rädda situationen. Genom att förstå populism kan vi bättre se skillnad på när politiker verkligen vill lösa problem och när de använder enkla svar för att vinna makt. Det hjälper oss också att förstå värdet av demokratins grundpelare: samarbete, kompromisser och oberoende institutioner som kan granska makten.