De tre begreppen _statsgräns_, _landsgräns_ och _nationsgräns_ används ofta som synonymer, men det finns viktiga nyansskillnader mellan dem – både språkligt och begreppsligt. En _statsgräns_ är gränsen mellan två självständiga stater. Det är den term som används i juridiska sammanhang, till exempel i lagtexter, internationella avtal och när man talar om suveränitet och territoriell kontroll. Begreppet har en tydlig koppling till internationell rätt och används därför ofta av myndigheter och i formella texter. _Landsgräns_ är ett mer vardagligt ord som i praktiken ofta syftar på samma sak som statsgräns – alltså gränsen mellan två länder. Skillnaden ligger framför allt i tonen: landsgräns är lättare, mer informellt och vanligt i medier, reseberättelser och samtal. Det fungerar bra när man inte behöver vara strikt juridisk, men kan vara otydligt i texter där precision är viktig. _Nationsgräns_ är ett mer komplext begrepp. Det kan syfta på gränsen mellan två stater, men också på gränsen mellan två folk eller kulturer – alltså mellan olika nationer i kulturell eller etnisk mening. Här finns en risk för missförstånd, eftersom en nation inte alltid är detsamma som en stat. Till exempel finns det nationer utan egen stat, som kurderna eller samerna. Därför bör begreppet nationsgräns användas med försiktighet, och helst bara i sammanhang där den kulturella eller identitetspolitiska aspekten står i fokus – och där termen förklaras tydligt.