Plancks konstant är en av de grundläggande konstanterna inom fysiken och spelar en central roll inom [[Kvantmekanik|kvantfysik]]. Den är uppkallad efter den tyske fysikern Max Planck, som var en av kvantfysikens pionjärer. Konstanten betecknas oftast med bokstaven h och har ett värde av ungefär 6,62607015 × 10^-34 joulesekunder. Plancks konstant är viktig för att den kvantifierar förhållandet mellan energin hos en foton (ljuspartikel) och dess frekvens. Enligt Plancks relation, E = hν, där E är energin, h är Plancks konstant, och ν (ny) är frekvensen, kan energin hos en foton endast anta vissa diskreta värden, vilket kallas för kvantisering. Detta innebär att energi på den kvantmekaniska nivån inte är kontinuerlig utan kommer i små, diskreta paket kallade kvanta. Plancks konstant används även för att definiera [[Heisenbergs osäkerhetsprincip]]. Denna princip säger att det är omöjligt att exakt bestämma både positionen och rörelsemängden av en partikel samtidigt. Osäkerheten i dessa mätningar är kopplad till Plancks konstant. I och med att Plancks konstant är så liten, är dess effekter främst märkbara på mikroskopisk nivå, som i atomer och subatomära partiklar. På makroskopisk nivå, som i vår vardagliga erfarenhet, är dessa effekter försumbara. ## Instuderingsfrågor 1. Vem är Plancks konstant uppkallad efter? 2. Vad är värdet av Plancks konstant? 3. Hur relaterar Plancks konstant till förhållandet mellan en fotons energi och dess frekvens? 4. På vilket sätt är Plancks konstant kopplad till Heisenbergs osäkerhetsprincip? ## Reflekterande frågor 1. Varför är kvantisering av energi viktig inom kvantmekaniken? 2. Hur påverkar Plancks konstants storlek dess inverkan på vår vardagliga erfarenhet jämfört med den mikroskopiska världen?