Kolets kretslopp handlar om hur [[Grundämnet kol]] rör sig i ekosystemen. Växterna tar upp [[Kemi/Koldioxid]] från luften och vatten med rötterna. Växternas klorofyll skapar socker av koldioxid och vatten med hjälp av energi från solens ljus. Vi kallar processen fotosyntesen. Växterna gör sig av med syret som tidigare fanns i koldioxiden. Syret går sedan ut i atmosfären igen, och sockret används för att ge växten energi. En hel del av sockret omvandlas i växten till byggstenar som kolhydrater, stärkelse och växtfibrer så att växten ska kunna växa och bli större. Djur äter växter eller andra djur och får i sig kol genom maten. De använder kol från växternas kolhydrater eller kött från bytesdjur för att få energi och bygga upp sina kroppar. Djuren skapar energi från kolhydrater genom en process som kallas [[Cellandning]]. Socker och syre ombildas till koldioxid, vatten och energi. Koldioxiden och vattnet [[Andning|andas]] djuren ut. När växter och djur dör, bryts deras kroppar ner av [[Näringskedja|nedbrytare]]. Nedbrytare kan vara mikroorganismer, svampar och små djur. Nedbrytarna bildar, liksom andra djur, koldioxid av det de ätit. Om döda djur- och växtdelar hamnar i en syrefri miljö, exempelvis i en våtmark så kan inte nedbrytare bryta ner växt- och djurdelar. Växt- och djurdelar omvandlas då under längre tid, det kan handla om årmiljoner, till olja, kol och naturgas. När vi människor använder fossila bränslen, som till exempel för att driva bilar eller värma hus så släpper vi ut koldioxid i luften. Så kolet går runt, runt i ett stort kretslopp. Det går från luften till växter, från växter till djur, och tillbaka till luften eller marken igen.