Vi började kursen med att spela Maxida Märaks "Nu brinner ängarna". Vi ställde frågan: Vad har det här med demokrati och mänskliga rättigheter att göra? > [!NOTE] Nu brinner ängarna > > För nu brinner ängarna > Och jag har inga andetag > Här finns inget syre kvar > I skymning brister dammarna > Men det betyder ingenting > När hela världen somnat in > > Jag lärde mig att bäcken kommer sjunga > Och spå en framtid för dem som bara kommer leva unga > Att det finns en början och ett slut och > Hur vi än försöker, känns det som att tiden rinner ut > Men vi har sagt det här i tusentals år > Ändå är det som att nyheten kom fram igår > > Och vinden blåser starkare för varje dag > Nu går vi rätt in i elden till vår domedag > Och vem blir jag om tio år? > Jag brukar svara att jag gärna lever life som typ igår > Om vatten rinner mellan dalgången är jag trygg > Genom eld tar jag Nikesunna på min rygg > > Om jag får somna under himlen som mitt tak > Och blicka upp en natt då allt det här är stjärnklart > Jag vill springa över ängen men jag känner hur det bränner under fötterna > Marken blir till eldröd > > För nu brinner ängarna > Och jag har inga andetag > Här finns inget syre kvar > I skymning brister dammarna > Men det betyder ingenting > När hela världen somnat in > > Nu gråter träden, när bäcken inte rinner > Vi står bredvid, handfallna ser hur allt försvinner > Ah, du vet att våra barn de kommer fråga > Hur fan det blev så här, att vi släppte taget, sluta våga > Om vi blundade, för att vi ändå skulle dö > Hur vi inte kunde lämna plats för dem att så ett frö > > Nu slukas marken, allt det gröna slutar gro > Jag lyssnar efter trumslagen från min gamla tro > Så förlåt för alla bränder som ni måste släcka > Askan som blir över allt vi lämnat kvar > Ah, du frågar mig igen om tiden kommer räcka > Men jag har inga bra svar > > Och vi har levt som tiden var för evigt > Inget kan gå sönder, vi kan säga allt, luften är fri > Men utan syre finns ändå ingenting > Bränt barn luktar illa och det ryker redan > > Refräng (upprepas två gånger): > För nu brinner ängarna > Och jag har inga andetag > Här finns inget syre kvar > I skymning brister dammarna > Men det betyder ingenting > När hela världen somnat in > > Writer(s): Albin Nedler, Maxida Marak Analys: Maxidas låttext "För nu brinner ängarna" kan ses genom ett demokratiskt och mänskliga rättigheter-perspektiv och som ett inlägg i klimatdebatten. Klimatförändringen är i grunden en demokratifråga. När ängarna brinner och syret tar slut (bildligt talat), hotas inte bara miljön utan även grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till liv, hälsa och en hållbar framtid. Texten pekar indirekt på hur dagens beslut (eller brist på beslut) påverkar framtida generationers möjligheter, vilket reser frågor om intergenerationell rättvisa och demokratiskt ansvar. Frasen "vi har sagt det här i tusentals år" kan tolkas som en kritik mot det demokratiska systemets långsamhet i att hantera klimatkrisen. Det kan också syfta på hennes samiska arv och samernas nära koppling till naturen. Det antyder en frustration över att trots omfattande kunskap och diskussion, har effektiva åtgärder uteblivit. Som same tillhör Maxida en minoritetsgrupp vars traditionella levnadssätt är särskilt utsatt för klimatförändringar. Detta belyser hur klimatkrisen oproportionerligt påverkar vissa grupper, vilket väcker frågor om miljörättvisa och skydd av urfolks rättigheter inom den demokratiska processen. Texten "våra barn de kommer fråga / Hur fan det blev så här, att vi släppte taget, sluta våga" kan ses som en uppmaning till demokratiskt engagemang och ansvar. Det understryker vikten av aktivt medborgarskap och deltagande i beslutsprocesser som påverkar vår gemensamma framtid. Sammantaget visar låttexten hur klimatkrisen är oskiljaktigt kopplad till frågor om demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter, och uppmanar indirekt till ett mer engagerat och ansvarsfullt demokratiskt samhälle i mötet med denna globala utmaning. [[Maxida Märak - Nu brinner ängarna - presentation]]