![[Israel och Palestina karta.png]] Israel ligger i östra delen av Medelhavet, granne med Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten. Landet gränsar mot Västbanken och Gazaremsan – de områden som ofta kallas Palestina. Konflikten kretsar kring frågan om en **tvåstatslösning**: att både israeler och palestinier ska ha egna stater. FN har vid upprepade tillfällen ställt sig bakom denna lösning, men den försvåras av ockupation, bosättningar och återkommande våld. År **2014** erkände Sverige Palestina som stat, och blev därmed det första landet i Västeuropa att göra det. I dag har omkring **140 länder i världen** erkänt Palestina, främst länder i Asien, Afrika och Latinamerika. Bland de europeiska länderna finns exempelvis **Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien** (alla erkände 1988–1989 när Palestina utropade självständighet) samt mer nyligen **Irland, Spanien och Norge** (2024). ### Historisk bakgrund Från mitten av **1800-talet** började judar köpa mark i området Palestina, då en del av Osmanska riket. Detta var en del av **sionismen**, rörelsen som ville skapa ett judiskt hemland. Efter **Förintelsen (1941–1945)**, då sex miljoner judar mördades, ökade världens vilja att stödja en judisk stat. **FN:s delningsplan 1947** föreslog att området skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Judiska ledare accepterade planen, men de arabiska länderna sade nej. ![[Delningsplan FN Palestina 1947.png]] **14 maj 1948** utropades staten Israel. Dagen därpå gick grannländer till anfall. Israel segrade och utvidgade sitt territorium jämfört med FN:s plan. Över **700 000 palestinier** flydde eller fördrevs i det som palestinier kallar _Nakba_(katastrofen). Under denna tid utvecklades också starka internationella allianser. **USA** blev Israels främsta beskyddare, både militärt och ekonomiskt. **Sovjetunionen** hade initialt ett visst stöd för Israel men vände sig snart mot landet och blev istället en viktig partner till flera arabstater. **Storbritannien** och **Frankrike** hade en dubbel roll: de bidrog till Israels militära uppbyggnad under 1950-talet (bland annat under Suezkrisen 1956) men försökte samtidigt hålla goda relationer med arabvärlden för att skydda sina intressen i Mellanöstern. **Sexdagarskriget 1967** blev en vändpunkt. Israel ockuperade Västbanken, Gazaremsan, östra Jerusalem, Golanhöjderna och Sinai. Ockupationen av Västbanken och Gaza är fortfarande kärnan i konflikten. ### Den aktuella konflikten (2023–2025) Den **7 oktober 2023** attackerade Hamas Israel. Cirka **1 200 personer dödades** (de flesta civila) och omkring **250 personer** togs som gisslan. Israel svarade med massiva flygbombningar och en markinvasion av Gaza. Enligt FN och lokala myndigheter har över **40 000 palestinier dödats** fram till sommaren 2025, varav en mycket stor andel kvinnor och barn. Hundratusentals har skadats. Gaza, som redan innan var ett av världens mest tätbefolkade områden, har blivit nästan obeboeligt: - 80 % av befolkningen har tvingats lämna sina hem. - Nästan alla sjukhus har förstörts eller slutat fungera. - Brist på mat, vatten och elektricitet har lett till varningar om svält. FN har beskrivit situationen som en **humanitär katastrof**. Organisationer som **Amnesty International** och **Human Rights Watch** anklagar både Hamas och Israel för krigsbrott, men menar att Israels svar är oproportionerligt och drabbar civilbefolkningen på ett sätt som kan klassas som kollektiv bestraffning. Premiärminister **Benjamin Netanyahu** har sagt att målet är att "eliminera Hamas", men flera israeliska ledare har även talat om att ta full kontroll över Gaza. Detta väcker frågan om målet egentligen är säkerhet – eller en permanent förändring av områdets status. ### Hamas roll och historiskt stöd **Hamas** bildades 1987 under den första intifadan som en gren av Muslimska brödraskapet. Rörelsen har alltid haft en dubbel karaktär: en väpnad gren som bedrivit motstånd mot Israel, och en social/politisk gren som byggt upp skolor, sjukhus, biståndsprogram och välfärdstjänster på Gazaremsan. När den Palestinska myndigheten och dess ledande parti Fatah uppfattats som korrupt eller ineffektivt har Hamas sociala arbete gett dem folkligt stöd. Detta var en avgörande faktor när Hamas vann det palestinska parlamentsvalet 2006. Året därpå tog de full kontroll över Gaza efter en väpnad konflikt med Fatah. Hamas styre har både inneburit sociala insatser och hårda restriktioner. Många palestinier har uppskattat att Hamas stått för grundläggande välfärd, samtidigt som de kritiserat organisationen för bristande frihet, repression och riskfylld konfrontationspolitik mot Israel. ### Internationella reaktioner - **USA** har fortsatt ge Israel starkt militärt och politiskt stöd, även om president **Joe Biden** vid flera tillfällen uttryckt oro över hur kriget förs. Under 2024 och 2025 har relationerna blivit mer ansträngda, då delar av den amerikanska kongressen krävt villkorat stöd. Inför presidentvalet 2024 spelade kriget en stor roll i den politiska debatten, och även 2025 pågår diskussioner om hur stödet ska utformas. - **FN:s generalförsamling** har röstat för eldupphör flera gånger, men resolutionerna blockeras ofta i **FN:s säkerhetsråd**, där USA lägger in veto. I juli 2025 röstade en majoritet av medlemsstaterna återigen för ett omedelbart eldupphör. - **EU** är splittrat. Länder som Irland, Spanien och Norge erkände Palestina i maj 2024 och har fortsatt driva frågan om hårdare åtgärder mot Israel. Samtidigt har länder som Tyskland och Nederländerna betonat Israels rätt till självförsvar. Diskussioner om sanktioner mot Israel har fortsatt under 2025, men någon gemensam linje har ännu inte nåtts. - **Sydafrika** har anmält Israel till **Internationella domstolen i Haag (ICJ)** för folkmord, och domstolen har beordrat Israel att vidta åtgärder för att skydda civilbefolkningen. Förhandlingarna pågår fortfarande i augusti 2025. - **Arabvärlden** har fördömt Israels agerande, men länderna är splittrade. Egypten och Jordanien har försökt medla, medan Gulfstaterna haft en mer försiktig hållning för att inte riskera relationerna med USA. - Stora **protestvågor** har hållits i städer världen över, ofta med krav på eldupphör och sanktioner mot Israel. Under våren och sommaren 2025 har studentprotester i både USA och Europa fått stor uppmärksamhet, och vissa universitet har avbrutit samarbeten med israeliska institutioner. ### Att rikta kritik utan att skuldbelägga fel grupp Det är Israels **regering** som fattat beslut om invasionen av Gaza. Regeringen är vald av det israeliska folket – men det innebär inte att alla israeler står bakom besluten. Israel har en splittrad inrikespolitik och stora interna protester mot Netanyahus styre. ![[Ansvaret för invasionen i Gaza.excalidraw.png]] Det är viktigt att skilja på **kritik mot staten Israel** och **antisemitism**: - Man kan vara starkt kritisk mot Israels regering, militära taktik och ockupationspolitik. - Man kan ställa frågor till det israeliska folket, som röstat fram regeringen, men samtidigt förstå att även där finns opposition, minoriteter och människor som motsätter sig kriget. - Man får inte lägga ansvaret på **judar i stort**, eftersom judendomen är både en religion och en kultur som finns globalt. Judar i andra länder har inget ansvar för den israeliska regeringens politik. Det finns också palestinska aktörer, som Hamas, vars agerande bidragit till att förvärra konflikten och utsätta civila för fara. Att erkänna detta gör inte den israeliska regeringens ansvar mindre, men visar att situationen är komplex. Att kritisera regeringar, militära handlingar och ockupationspolitik är en sak. Att rikta hat mot folkgrupper är något helt annat – och förvärrar bara konflikten. ### Framtiden är oviss Det är svårt att se en tydlig väg framåt för Israel–Palestina-konflikten. Två huvudscenarier diskuteras ofta: - **Enstatslösning:** Om Gaza och Västbanken helt införlivas i Israel uppstår frågan om palestinierna då ska få fullt israeliskt medborgarskap. Det skulle i grunden förändra Israels politiska system eftersom palestinierna utgör en så stor del av befolkningen. Frågan blir då om Israel fortfarande kan definieras som en "judisk stat" om palestinierna får lika representation. - **Tvåstatslösning:** Alternativet är en självständig palestinsk stat vid sidan av Israel. Detta har länge varit den officiella lösningen som FN stött, men på marken blir det allt svårare i takt med att bosättningar byggs ut på Västbanken och gränserna fragmenteras. Hur palestinierna själva ser på framtiden beror också på hur kriget utvecklas. Om lidandet fortsätter riskerar stödet för Hamas eller liknande grupper att öka, eftersom dessa uppfattas som de enda som "gör motstånd". Omvänt kan stödet minska om Hamas framstår som ansvarigt för förödelsen. Samtidigt spelar också **israelernas syn på framtiden** en avgörande roll. Många israeler upplever fortfarande en existentiell rädsla efter Hamas attacker den 7 oktober 2023 och ser behovet av stark säkerhet. Andra är trötta på kriget och protesterar mot regeringens hårda linje, både av moraliska och praktiska skäl. Hur israelerna förhåller sig till frågan om fred, kompromisser och palestinskt självstyre kommer att vara lika viktigt som palestiniernas vilja att leva sida vid sida med Israel. Framtiden är oviss: Kommer parterna kunna närma sig en tvåstatslösning, eller fastnar de i en långvarig ockupation och konflikt? Mycket avgörs av hur båda folkens syn på varandra utvecklas – om Israel i palestiniers ögon förblir en ockupant, och om palestinier i israelers ögon förblir ett hot, eller om möjligheten finns att bygga en framtid präglad av samexistens och ömsesidig säkerhet.