Konflikten i Syrien har sina rötter i de fredliga protester som bröt ut 2011 som en del av den så kallade [[Den arabiska våren|arabiska våren]]. Under president Bashar al-Assads styre, som tog över efter sin far, växte missnöjet i befolkningen på grund av utbredd korruption, hög arbetslöshet och brist på politisk frihet. Inspirerade av uppror i andra arabländer gick syrier ut på gatorna för att demonstrera för demokrati och bättre levnadsvillkor. Regimens svar på dessa protester var brutalt. Istället för att möta demonstranternas krav med dialog, valde myndigheterna att slå ner protesterna med våld. Detta agerande ledde till att fler människor anslöt sig till upproret, och situationen eskalerade snabbt till ett fullskaligt inbördeskrig. När våldet trappades upp bildades olika rebellgrupper för att bekämpa regeringsstyrkorna. Många soldater deserterade från den syriska armén och gick över till rebellernas sida. Landet delades snart upp mellan områden som kontrollerades av regeringen och områden som hölls av olika oppositionsgrupper. Konflikten blev emellertid snabbt mer komplex än en enkel tvåsidig strid mellan regering och opposition. Flera faktorer bidrog till att komplicera situationen ytterligare: Etniska och religiösa spänningar, som länge legat latenta i det syriska samhället, blossade upp i konfliktens kölvatten. Syrien är ett land med många olika etniska och religiösa grupper, och den politiska instabiliteten gav ny kraft åt gamla motsättningar. Extremistgrupper som Islamiska staten (ISIS) såg sin chans att expandera i det maktvakuum som uppstod. De utnyttjade kaoset för att ta kontroll över stora landområden och etablera ett så kallat "kalifat" som sträckte sig över delar av både Syrien och grannlandet Irak. I norra Syrien såg den kurdiska minoriteten en möjlighet att kämpa för ökat självstyre. De bildade egna styrkor och tog kontroll över delar av landet, vilket ytterligare komplicerade konfliktbilden. Utländska makter drogs snart in i konflikten, ofta med sina egna geopolitiska intressen i åtanke. Ryssland och Iran gav starkt stöd till Assad-regimen, medan USA, Turkiet och flera arabländer stödde olika rebellgrupper. En internationell koalition bildades för att bekämpa ISIS, vilket förde in ännu fler aktörer på slagfältet. Konsekvenserna av kriget har varit katastrofala för den syriska befolkningen. Hundratusentals människor har mist livet. Miljoner har tvingats fly sina hem, både inom Syrien och till andra länder. Städer och viktig infrastruktur har lagts i ruiner. Sjukvård, utbildning och andra grundläggande samhällstjänster har kollapsat i många områden. Därtill har många värdefulla historiska platser och kulturarv skadats eller helt förstörts i striderna. Efter mer än ett decennium av krig har Assad-regimen, med stöd av Ryssland och Iran, återtagit kontrollen över stora delar av Syrien. Trots detta är landet fortfarande delat och situationen instabil. Rebellgrupper kontrollerar fortfarande delar av norra Syrien, medan kurdiska styrkor har etablerat en autonom region i nordöst. Turkiet har genomfört militära operationer i de norra gränsområdena. ISIS har förlorat sitt territorium men fortsätter att utgöra ett hot genom terrorattacker. Trots många internationella försök till fredsförhandlingar finns det fortfarande ingen tydlig lösning på konflikten. De utmaningar som Syrien står inför är enorma. Landets infrastruktur måste återuppbyggas efter års förstörelse. Djupa sår i samhället behöver läkas för att de olika grupperna ska kunna samexistera fredligt igen. Frågor om rättvisa och ansvarsutkrävande för krigsbrott måste hanteras. Miljontals flyktingar behöver hjälp att återvända och återuppbygga sina liv.