Kommittédirektiv är regeringens "beställning" till en utredning - det är här regeringen talar om exakt vad de vill ha svar på. Tänk dig det som en detaljerad arbetsbeskrivning där regeringen specificerar vad utredningen ska undersöka och vilka ramar den har att hålla sig inom. I ett kommittédirektiv finns flera viktiga delar: - Bakgrund - Här beskriver regeringen varför frågan behöver utredas. Det kan handla om samhällsproblem som behöver lösas eller lagar som behöver moderniseras. - Uppdraget - Detta är kärnan i direktivet. Här specificerar regeringen exakt vilka frågor utredningen ska besvara och vad den ska föreslå lösningar på. - Tidsram - När ska utredningen vara klar? Ofta handlar det om 1-2 år, men det kan vara både kortare och längre perioder. - Arbetssätt - Regeringen kan ge instruktioner om hur utredningen ska arbeta. Till exempel vilka som ska konsulteras eller särskilda aspekter som måste beaktas. Ett bra exempel på ett kommittédirektiv är när regeringen ger en utredning i uppdrag att se över betygssystemet. Då specificerar direktivet exakt vilka delar av betygssystemet som ska undersökas, vilka problem som ska lösas och vilka hänsyn som måste tas till elever, lärare och skolans organisation. Direktiven publiceras i regeringens direktiv-serie och får, precis som SOU:er, ett särskilt nummer. De är offentliga handlingar som vem som helst kan läsa. Detta är viktigt för transparensen i det demokratiska systemet - alla ska kunna se vad regeringen ber sina utredare att undersöka. Kommittédirektiv kan också kompletteras under utredningens gång genom tilläggsdirektiv, om regeringen vill att utredningen ska titta på ytterligare frågor eller om tidsplanen behöver ändras.