En parlamentarisk kommitté är en speciell form av statlig utredning där riksdagens olika politiska partier är representerade. Till skillnad från andra utredningsformer speglar en parlamentarisk kommitté den politiska sammansättningen i riksdagen, vilket gör den till ett viktigt demokratiskt verktyg. När regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté utses ledamöter från olika riksdagspartier. Tanken är att de tillsammans ska utreda särskilt känsliga eller viktiga politiska frågor där det behövs bred politisk förankring. Det kan handla om grundlagsfrågor, vallagen eller andra frågor som påverkar demokratins spelregler. Kommittén leds av en ordförande, ofta en erfaren politiker eller ämbetsman, och till sin hjälp har de experter och sekreterare. Det som gör parlamentariska kommittéer speciella är att ledamöterna förväntas arbeta tillsammans för att nå kompromisser och hitta lösningar som kan accepteras av flera partier. Fördelarna med en parlamentarisk kommitté är flera: - Besluten får större legitimitet eftersom alla partier varit med i processen - Det blir lättare att genomföra förslagen när de väl presenteras - Risken minskar för att förslagen rivs upp vid ett regeringsskifte Ett exempel på en parlamentarisk kommitté var Grundlagsutredningen som arbetade mellan 2004 och 2008. Den ledde till flera viktiga förändringar i Sveriges grundlagar, bland annat nya regler för regeringsbildning och val. För att en parlamentarisk kommitté ska fungera krävs att ledamöterna kan samarbeta över partigränserna och vara beredda att kompromissa. Samtidigt ska de bevaka sina partiers intressen. Det är en svår balansgång som kräver både politisk färdighet och förmåga till samarbete. Arbetet i en parlamentarisk kommitté tar ofta längre tid än andra utredningar, eftersom många viljor och åsikter ska jämkas samman. Men när kommittén väl är klar med sitt arbete har förslagen ofta goda chanser att bli verklighet, just för att de har bred politisk förankring.