Parlamentarism innebär att regeringen måste ha riksdagens förtroende för att kunna styra landet. Parlamentarismen växte fram gradvis under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, för att slutligen fastslås i regeringsformen 1974. I praktiken betyder parlamentarism att regeringen är **beroende av riksdagens** stöd för att kunna genomföra sin politik. Om riksdagen inte har förtroende för regeringen eller en enskild minister kan den genomföra en [[Misstroendeförklaring]]. Om en majoritet av riksdagens ledamöter röstar för misstroendeförklaring måste regeringen eller ministern avgå. Efter ett riksdagsval är det talmannens uppgift att föreslå en ny statsminister. Detta sker efter samtal med partiledarna för att undersöka vem som har bäst möjligheter att bilda regering. Förslaget måste sedan godkännas av riksdagen - om mer än hälften av ledamöterna röstar nej faller förslaget. Sverige har ofta haft minoritetsregeringar, vilket betyder att regeringspartiet eller partierna har mindre än hälften av riksdagens mandat. Detta är möjligt genom den så kallade negativa parlamentarismen - regeringen behöver inte ha aktivt stöd från en majoritet, det räcker att den tolereras. Det har bidragit till en politisk kultur präglad av samarbete och kompromisser mellan partierna. Riksdagen har flera verktyg för att kontrollera regeringens arbete. Konstitutionsutskottet granskar hur regeringen sköter sitt uppdrag. Riksdagsledamöter kan ställa interpellationer och frågor till ministrarna, som måste svara i riksdagens kammare. Detta skapar öppenhet och möjlighet till demokratisk insyn i regeringens arbete. Det parlamentariska systemet har både styrkor och utmaningar. En styrka är att det främjar samarbete och förhandlingar mellan partierna, vilket ofta leder till breda överenskommelser. Det ger också riksdagen god insyn i och kontroll över regeringens arbete. En utmaning kan vara att det ibland leder till svaga regeringar och långsamma beslutsprocesser. I takt med att samhället förändras utvecklas också parlamentarismen. EU-medlemskapet har påverkat hur politiska beslut fattas. Digitaliseringen har förändrat formerna för politisk kommunikation och debatt. Men grundprincipen består - regeringen måste ha riksdagens förtroende för att kunna styra landet. Parlamentarismen är central för den svenska demokratin. Den säkerställer folkligt inflytande genom riksdagen, skapar system för att utkräva ansvar från makthavare och bidrar till politisk stabilitet genom väl etablerade demokratiska processer. Den svenska modellen med dess fokus på samarbete och kompromisser har visat sig vara både hållbar och framgångsrik.