![[Makten i samhället - bild.png]] Bilden ovan visar hur makten fördelar sig i samhället. Bilden är väldigt förenklad, men den vill visa på att att det i ett demokratiskt samhälle är viktigt att det finns flera olika maktcentra, inte bara den klassiska maktfördelningen enligt [[Montesquieus maktfördelningslära]]. Det är därför viktigt att vi alla är vaksamma när, framför allt, politiska ledare utmanar andra maktcentra för att dra mer makt till sig. När en [[populism|populistisk]] ledare gång på gång säger att medierna sprider "fake news" är det inte bara ett irriterat utbrott. Det är ett medvetet sätt att få människor att tvivla på all information som inte kommer från ledaren själv. När folk slutar lita på tidningar, radio och TV blir de mer beroende av vad ledaren säger är sant. Särskilt farligt blir det när ledaren också använder sociala medier för att sprida sitt budskap direkt till folket, utan att någon kan granska om det som sägs stämmer. När samma ledare hånar unga klimataktivister som Greta Thunberg eller kallar människorättsorganisationer för "profitörer" handlar det om samma sak - att tysta kritiska röster. Ideella organisationer är ofta de som först slår larm när makthavare går för långt. Genom att få folk att se ner på dessa grupper försvagas en viktig del av demokratin. "Drain the swamp" låter kanske bra - vem vill inte bli av med korruption? Men ofta används det som ursäkt för att sparka erfarna myndighetspersoner och ersätta dem med människor som är lojala mot ledaren istället för lagen. När till exempel miljömyndigheter fylls med folk från oljeindustrin eller när hälsomyndigheter tvingas följa politiska order istället för vetenskapen, då fungerar inte längre den offentliga sektorn som den ska. Domstolarna attackeras också. Domare som dömer "fel" anklagas för att vara partiska. Åklagare som utreder ledarens vänner kallas "korrupta". Målet är att skrämma rättsväsendet till lydnad eller kunna byta ut motsträviga domare mot mer följsamma. I riksdagen/parlamentet säger populisten sig "representera folket" mot "eliten". Men i praktiken handlar det ofta om att pressa parlamentet att godkänna ledarens förslag utan ordentlig granskning. Demokratiska processer kallas tidskrävande och onödiga. Även näringslivet pressas. Företag som kritiserar ledaren riskerar granskningar eller förlorade kontrakt. Samtidigt gynnas företag som stödjer ledaren med skattelättnader eller fördelaktiga regler. Detta skapar ett system där ekonomisk framgång beror mer på politisk lojalitet än på hur bra företaget sköts. Det farliga är att allt detta hänger ihop. När medier tystas kan de inte berätta om hur myndigheter politiseras. När ideella organisationer försvagats kan de inte protestera när domstolar pressas. När företag är rädda vågar de inte stödja kritiska röster. Bit för bit monteras demokratins skyddsmekanismer ner, och mer makt samlas hos ledaren. Det är därför vi måste reagera även på små steg i denna riktning. När en ledare börjar prata om "fake news" eller "aktivister som går andras ärenden" är det ofta första tecknet på en större plan - att skaffa sig mer makt genom att försvaga demokratins viktiga byggstenar.