Litterära epoker är perioder i historien där litteraturen hade speciella stilar och teman. Varje epok reflekterar tidsanda och kulturella förändringar. Antiken, som började i Grekland och Rom, gav oss verk som Homeros "Iliaden" och Sofokles "Kung Oidipus". Medeltiden präglades av religiöst influerade verk som Dantes "Den gudomliga komedin". Renässansen, startande på 1400-talet, fokuserade på humanism och återupplivade antikens ideal. William Shakespeare, med verk som "Hamlet", är en av de mest kända författarna från denna tid. Upplysningen på 1700-talet betonade förnuft och vetenskap, och författare som Voltaire med "Candide" blev framträdande. Romantiken, med fokus på känslor och natur, representerades av författare som Jane Austen i "Stolthet och fördom". Realismen under 1800-talet skildrade samhället realistiskt. Charles Dickens med "Oliver Twist" är ett exempel. Naturalismen, en förlängning av realismen, framhävde en ännu mer kritisk syn på samhället, som i Émile Zolas "Germinal". Modernismen, från cirka 1900, bröt traditionella normer och inkluderade verk som James Joyces "Ulysses". Postmodernismen, startande runt mitten av 1900-talet, utmanade idén om en absolut sanning och presenterade författare som Gabriel García Márquez med "Hundra år av ensamhet". Dessa epoker och deras författare har format litteraturens utveckling och ger oss insikt i historiska och kulturella kontexter. ## Instuderingsfrågor 1. Nämn två verk från antiken och deras författare. 2. Vilken bok skrev Jane Austen under romantiken? 3. Hur skiljer sig Charles Dickens "Oliver Twist" från tidigare litterära verk? 4. Vad kännetecknar Émile Zolas "Germinal" som ett naturalistiskt verk? 5. Hur utmanar postmodernismen traditionella litterära normer? Ge ett exempel på en postmodern författare och hans verk.