# När havet steg Milo torkade svetten ur pannan och blickade ut över vattnet. Stockholms skärgård hade aldrig sett ut så här när han var barn. Öar som en gång varit fyllda med sommarstugor låg nu till hälften under vatten. Klimatförändringarna var inte längre något avlägset hot – de var här, nu. "Hur går det med evakueringen?" frågade Lisa, hans kollega i kustbevakningen. Milo skakade på huvudet. "Långsamt. Många vägrar lämna sina hem." De gick längs den tillfälliga vallen som byggts för att skydda innersta delarna av Stockholm. I fjärran hördes ljudet av helikoptrar som transporterade förnödenheter till de mest utsatta områdena. "Min farmor berättade om hur det var förr," sa Lisa medan de gick. "Hur folk ignorerade varningarna, trodde att det aldrig skulle drabba oss." Milo nickade. Han mindes också. Debatterna, förnekelsen, känslan av att det alltid fanns tid att agera senare. Nu var senare här, och tiden hade runnit ut. De nådde en utkikspost och klättrade upp. Härifrån kunde de se hela vidden av förändringen. Vattnet glittrade i solskenet, vackert men hotfullt. "Vet du vad det värsta är?" sa Milo plötsligt. "Att vi faktiskt hade kunnat förhindra det här. Om vi bara..." "Om vi bara lyssnat," avslutade Lisa meningen. "Ja, jag vet. Men vi kan inte ändra det förflutna. Vi måste fokusera på nuet och framtiden." Milo tog fram sin kikare och scannade horisonten. Han stannade till vid en liten ö där en ensam figur vinkade desperat. "Där!" utropade han och pekade. "Vi måste skicka en båt." Lisa var redan i radion, ropade på närmaste räddningsteam. Inom minuter var en båt på väg. Medan de väntade, reflekterade Milo över situationen. Trots katastrofen fanns det hopp. Människor hade börjat samarbeta på sätt de aldrig gjort förut. Innovationer inom förnybar energi och hållbart byggande hade tagit stora kliv framåt. Kanske, tänkte han, var det inte för sent att vända trenden. "Milo," Lisas röst avbröt hans tankar. "Vi har ett nytt uppdrag. En grupp forskare behöver hjälp att installera mätstationer längre ut i skärgården." Han nickade. Det var dags att gå från ord till handling. Varje liten insats räknades nu. När de lämnade utkiksposten, kastade Milo en sista blick ut över vattnet. Med beslutsamhet i blicken vände han sig mot sitt nästa uppdrag. ## Läsförståelsefrågor: 1. Hur har Stockholms skärgård förändrats på grund av klimatförändringarna? 2. Vad berättade Lisas farmor om hur folk tänkte förr i tiden? 3. Varför är det svårt att evakuera människor, enligt Milo? 4. Vilka positiva förändringar har skett i samhället, trots katastrofen? 5. Vad är Milo och Lisas nya uppdrag i slutet av berättelsen? 6. Vad menar Milo när han säger att de "hade kunnat förhindra det här"? 7. Varför tror du berättelsen heter "När havet steg"? 8. Kan du tänka på några likheter mellan berättelsen och verkliga klimatproblem idag?